Alla vi människor vet och känner att det är viktigt med relationer. Vi vet idag att anknytning är en avgörande del av vår överlevnad när vi är små och vi vet att barnet aktivt alltid söker en relation. Studier har visat att barnet självmant söker sig till bröstet bland det första som händer i dess liv. Bandet förstärks kraftfullt utifrån att det kroppsegna hormonet oxytocin, det s.k.a lugn och ro hormonet, som vi idag vet är höga hos båda föräldrarna i och med förlossningen, främjar anknytningen och att den ska etableras på bästa sätt.

För att ett barn ska överleva och utvecklas är hen helt beroende av att någon annan beskyddar och har ett nära känslomässigt band till hen. Instinkten att beskydda sina nära är livsviktigt och kraftfull hela livet ut för oss som människor.

Den tidiga första formen av anknytningen växer fram i samspelet mellan barnet och sina föräldrar och stimuleras successivt i våra hjärnor genom att vi är tillsammans.

Vi lär oss saker och påverkas av inre och yttre stimuli under hela vårt liv och givetvis gäller det också våra relationer. I och med att våra hjärnor utvecklas med tiden och blir mer och mer komplexa så kan vi tänka mer och därigenom förstå det som händer runt om oss. De tidiga relationerna upplevs och lärs in endast med kroppen, det lilla barnets hjärna är inte så utvecklad att hen kan tänka och reflektera kring det som händer. Därför är det väldigt viktigt att få förklaringsmodeller av sin omgivning kring vad det är som händer, det är vår omgivning som kan och som måste tolka världen åt oss som små.

Vi lär oss hur våra grundrelationer är och vi har det som en mall, en bas att utgå från när vi fortsätter att utvecklas och söka nya relationer och sammanhang.

Vi vet att vi som människor har en naturlig funktion att anpassa oss, spegla oss i andra och vi lär oss på nytt hela tiden och lär om. Det är därför viktigt att vara medveten om att våra anknytningsmönster kan se olika ut med olika människor under olika delar och faser av våra liv. Det är därför oerhört viktigt att som psykoterapeut och psykolog undersöka med ett öppet sinne, när vi träffar en ny person i psykoterapi. Hur har just den personens relationsmönster sett ut under delar av livet?

John Bolwby, Mary Ainsworth och Mary Main utvecklade och vidare utvecklade anknytningsteorin och genom det arbetet utarbetade och hittade vissa ”anknytningsmönster” för att kunna studera anknytningen på ett vetenskapligt giltigt sätt. Det här har fungerat väldigt bra och är viktigt som en bra struktur i ett vetenskapligt syfte, men när vi som behandlare sak träffa en ny person behöver vi ha en väldigt mycket mer öppen bild i vårt tänkande kring anknytning och relationer genom livet.

Att åter komma ihåg att vi är olika enskilda individer som har varit med om olika saker som format oss och som kommer att fortsätta att forma oss.